What is love, baby don't hurt me, don't hurt me no more.

Datum: 2010-08-30 - Tid: 21:45:05 - Kategori: Babbelbyxa
Vad är kärlek egentligen?
Att vara kär, när det spritter i hela kroppen o man får fjärilar i magen bara man tänker på killen eller tjejen. Det är att vara kär. Om den man är kär i, är kär i en, är det kärlek då? Är det det enda som krävs, att vara kär? Behövs det inget mer, så hade det varit busenkelt. Kärlek trodde jag var ett löfte mellan två personer. Att man älskar varann. Det säger jag bara till folk jag verkligen tycker om och älskar. Annars tappar ordet älska meningen. Det finns ingen betydelse i de tre fina orden då. De tre ord alla vill höra. För att känna att man räcker till, att man duger som man är. Att någon älskar en, så som man älskar den andra. Är det kärlek? Eller är det något helt annat? En god vän till mig och hennes pojkväns förhållande tog precis slut. Tårar och svek. Är det värt det? Är det värt att bli så sårad som min vän blev för kärlekens skull? Jag vet ärligt talat inte om jag vill offra så mycket, när man får se kärlekens baksida. Slutet på ett förhållade då man var så lycklig, så glad vid bara tanken på pojk- eller flickvännen. Slutet på allt det lyckliga, för att bli utan allt det man hade tillsammmans med den man älskade. Det är svårt att glömma någon som gav dig så mycket minnen tror jag. Vänskap förresten, är det också en slags kärlek? Jag älskar mina vänner och min familj över allt annat, det finns inte något bättre än mina riktigt bra vänner. Men den man sen älskar som sin pojkvän, borde inte det också vara ens bästa vän? Vissa killar klagar på att man vill gå långsamt fram, vissa tjejer är pang på. Träffas två-tre gånger och sedan är dom tillsammans. Utan att veta nästintill någonting om den andre. Är det rätt? När man knappt träffats, och inte känner varann. När man vet alla dåliga vanor den andre har, alla små knasiga grejer den andre gör. Som om han eller hon smörar mackan upp-och-ned, bara sånna saker kan man veta utantill om man känt personen länge. Jag kan inte säga att jag sagt Jag älskar dig utan att mena det, för det har jag. Det är inte bra, men från och med idag, så har jag insett hur mycket skada som de tre orden kan göra, när man säger något man inte är helt säker på, eller har blivit osäker på. Men kärlek är fint. Det är det.

Det var kvällens åsikter, kände att jag behövde skriva av mig lite.
puss.
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback