Är inte det konstigt ändå, att jag när jag får skriva en önskelista på vad jag önskar mig i julklapp och sitter här med ett papper och en penna. Pappret är efter en kvälls surfande på nätet halvfull med saker som jag skulle kunna tänka mig, men som jag samtidigt definitivt inte behöver eller verkligen vill ha. Det finns inget som är just DET för mig i julklapp i år. Eller så har jag bara brist på inspiration. Jag hade lätt kunnat önska mig en ghd-plattång för ca 2000:-. Men samtidigt, hur onödigt är inte det.?

Så istället har jag drygat ut min önskelista med "En upplevelse", Pengar "för det är ju alltid bra att ha" och presentkort på olika affärer. Men, kan man som femton-åring istället för att få saker, när man får dåligt samvete för att man får så mycket annars också, säga att man inte vill ha några julklappar, och vara hur glad som helst när alla andra öppnar sina julklappar och ser deras ansiktsttryck? Det är det som är julen för mig. Att se ansiktsuttrycket på den som öppnar paketet man köpt.
Nyfikenheten i ansiktet, som när de ser vad det är som ligger där framför den, inslaget i fint blänkande present-papper. Och framförallt. Glädjen, julglädjen, mysfaktorn under julen, julmaten. Stämningen. Ja, allt faktiskt. Men julklappar, det är för mig en väldigt liten del av julen. När man var liten så var ju det allt vad julen handlade om. Men helt ärligt, så förstår jag inte det överhypade med julklappar.

Hellre att jag får en otroligt genomtänkt julklapp som inte kostat många kronor, som verkligen går rätt in i hjärtat på mig, än en sak som man ändå snart glömmer bört, som inte påverkade mig över huvud taget.

Dags för sängen nu. Julklappar ska ges bort, inte tas emot för min del.
Godnatt älsklingar ! <3